lunch o middag

Till lunch blev det en bit varmrökt lax med lite hollandeisesås o wokgrönsaker o nu till middag gjorde jag pasta Carbonara fast LCHF såklart! Hittade ett fantastiskt recept för att baka pastan själv, som ett platt mjukt bröd av ägg, färskost och fiberhusk som gräddas i ugn o skärs sedan i pastaformat. Det var hur gott som helst, och det smakade verkligen pasta. Till och med lite al dente:)yummie

Frulle igen

Syrran o Mamma var tydligen lite nyfikna på vad/hur jag äter o vill bli lite inspirerade så jag tänkte dokumentera lite. Frukost idag: En klick grekisk yoghurt(ca 0,75dl) 0,5 dl vispgrädde o 2dl hallon. Sötade lite med sötningsmedel, inget som tillhör LCHF egentligen men jag känner att det är OK för mig. Sen en liten mandelfralla med smör o ost, men jag orkade bara halva. Och frallan är inte stor...

Frukostfrallor

Det som gör att jag inte saknar så värst mycket från "vanlig" kost är ju att det finns toppenbra allternativ. det går att baka utan mjöl exempelvis dessa urgoda små söta mandelbröd som jag hittat recept på i boken "LCHF för kvinnor". Det går ofta väldigt fort att baka också då det inte ska jäsa. Och det känns lite fint att bjuda kroppen på nyttigheter som mandelmjöl och kokosfett. Idag ska jag nog måla väggar i källaren. Hepp

Frukost

lchf är inte bara ägg o bacon:)

Första skoldagen

Inte för mig men för barnen. Dagis för Elian, Alma klev upp klockan 6(!) för att fixa iordning sig och klev ut från hemmet med Falkenbergs mest uppburrade nyrödfärgade hår, o Wilmer var klar vid halv 8. Fast jag blir alltid lite sorgsen till mods när sommarlovet är slut. Sommaren är för kort helt enkelt o barnen blir äldre hela tiden, lite ångest. Men det blir nog bra till slut.

Måste få snöa in lite i matlagning

Känner att det är KUL att laga mat. Inte till andra men till mig själv, hehe. Det är så kul med LCHF det är gott, snabbt o enkelt. Och det finns så himla mycket inspiration på nätet, som exempelvis 56 kilo.se en fantastisk inspiratör och härliga recept o annat skojs. Detta käkade jag iallafall till middag: Kycklingschnitzel m vitlökssmör o tabbuleh (persiljesallad m smak av mynta, olivolja citron) o livselixiret vatten:)

Kycklingbullar med limegräddsås

Shit vilken god lunch! Jag gjorde kycklingburgare till middag igår men det blev så mycket smet så jag gjorde små "köttbullar" också. Kryddade med lime, vitlök, koriander o curry. Och vilken god lunch det blev, tillsammans med en sås på grädde, hönsbuljong, färsk koriander o basilika, lime o vitlök. Att skippa kolhydraterna är inget hinder i matlagningen, snarare blir man mer uppfinningsrik då det oftast går fortare att laga mat när man slipper skala potatis, koka ris eller pasta. Ofta får jag ju göra det ändå till barnen, men idag fixade Kingen "barnmaten"köttbullar, brunsås o hemgjort potatismos. Han har minsann blivit säkrare vid grytorna min lille man, och det känns himla skönt att dela lite mer på den biten. Förrut var jag väldigt allena vid spisen, men det tror jag mest berodde på att jag inte tillät någon annan att komma dit. Tur att man lär så länge man lever, blir ju lättare o roligare så:)

LCHF

Low Carb High Fat är min livsstil sedan drygt 2 veckor. Det innebär i korthet att jag äter fett iform av smör, grädde,goda såser, cocos, avocado,ostar, mejeriprodukter,nötter, protein iform av ägg, kött, fisk, väldigt lite kolhydrater iform av grönsaker och jag kan lova att jag saknar inte mjöl, socker, tillsatser som glutamat, spannmål, ris, potatis o pasta ett enda dugg! Jag är mätt hela tiden på ett skönt sätt, jag är 100%piggare, mitt humör som har kunnat svänga som värsta bergodalbanan är lungt o fint:) En bonus är också att min hud är babymjuk o jag känner mig faktiskt rätt lycklig. Första veckan kom en hel del omställningsbesvär(läs avgiftning)som huvudvärk, illamående, yrsel o trötthet. Men detta är övergående och beror på att kroppen får vänja sig att använda fett som bränsle istället för kolhydrater. Ett par kilo har lämnat min kropp som bonus o fler är att vänta. Det bästa är att jag kan tänka mig att LEVA så här:) Det är en befrielse att inte banta, det är en befrielse att må så här. Och jag känner att kroppen mår gott. Puss

Växtlighet

Förra sommaren hade vi ett potatisland. I år har det bara vuxit igen och vad växer där då? Förutom en massa ogräs av diverse sort så spirar en massa vallmoblommor! Hur kom de dit? Ingen har planterat dit dem, men potatislandet är en vallmoäng. Jag tror att vi kan finna många tecken från "högre vetande" i naturen, om vi öppnar sinnet och tar in dem. Måste kolla betydelsen för vallmoblommor, spännande. Skönhet, magi, tröst, vila, fruktbarhet och evigt liv, var vad jag fick fram när jag nu sökte efter symbolisk betydelse, tror det handlar om meditationen. Det som också är intressant är att deras placering är utanför den tänkta ingången till min framtida meditations/yoga/atelje/massage/studio...Wow nu får jag rysningar:)

Oj länge sen

Nu var det verkligen ett bra tag sedan jag skrev här. Nu är det sommar, jag har "sommarlov"och ska fylla 35...Kanske lite snett, borde ha ett sommarjobb åtminstone med tanke på den obefintliga ekonomin men det tar emot att låta Elian gå på dagis under sommaren. Är ju så mycket ensam med barnen så det känns som att jag inte pallar, att stressa genom dessa få månader av rekreation. Tanken på att jäkta runt för att lämna tidigt på mornarna, jobba, handla, laga mat o städa, o samtidigt försöka se till att de stora barnen inte sitter i en TV-soffa hela dagarna utan gör något mer meningsfullt... Nej då är jag nog hellre fattig och beroende av min man även om det är just det som kan få vilken relation som helst att falla i bitar. Är för nuvarande ensam en hel vecka med barnen. Det är bara att gilla läget, men jag känner mig stundtals förtvivlat ensam. Ensam ansvarig 24h/dygn det är det som är skitjobbigt. Men solen strålar och jag älskar mina fantastiska ungar så det går ändå. Funderar lite på att spara ihop till en massagebänk. Den förra såldes i samband med flytten. Jag tror att min förmåga att ge intuitiv massage bör användas. När jag masserade förrut så kunde jag ta in alldeles för mycket energier av den jag masserade så när de fått massage och mådde förträffligt var jag helt slut. Men jag känner att jag lättare vet hur jag ska hantera detta nu och inte förlora min egen energi. Drömmen vore att bygga om växthuset till massagerum och yoga/meditationsstudio. Skulle kunna hålla olika kurser där som meditativt måleri osv...kärlek.

Dream on

Ja just nu drömmer jag om ett rent hem som är sådär oklanderligt städat och välorganiserat som det bara är i inredningsmagasin. Modernt ska det vara, med orepiga parkettgolv och släta väggar. Lister av årsmodell 2011 och en ytterdörr som inte släpper in kylan utifrån och en rymlig hall där allt får plats. Och fina badrum som håller ihop! Vissa dagar kan jag känna vad sjutton vi har ju ett hus, och vara ganska nöjd med det. Men oftast är jag rätt less på vårat gamla hus. Det skulle behövas en totalrenovering för att jag skulle få frid i sinnet. Och dessutom önskar jag att det låg på en annan plats, inte vid en stor väg. Jag vill andas friskare luft och får lite panik ibland över hur mycket avgaser som borde fylla mina barns lungor, just för att vi bor i stan. Det gick ju fort när vi flyttade från Norrland, att sälja hus i Hackås är inte ett lätt projekt och detta huset var det enda tänkbara just då. Och det enda som vi fick låna till. Så nu är det liksom bara att gilla läget. Jag vet det men ändå så önskar jag mig bort. Till det där fina huset i fantasin, som inte behövs renoveras och ligger lite mer fridfullt och där luften känns friskare.

Homeopatens hyllning

Våren spirar och det är hur välbehövligt som helst. Hela familjen har drabbats av Elians dagisbaciller och har ont i halsen, snörvlar o så vidare utom jag. Än så länge peppar, peppar. Jag har ätit Clorella i ca en månads tid och jag tror tusan i mig det beror på den! Enligt världens bästa homeopat Anci i Östersund så skulle hon inte ha något jobb om alla käkade denna alg-produkt. Och jag tror stenhårt på denna kvinnas råd, hon har räddat hälsan i vår familj förrut. Tänk när hon botade Wilmers svinkoppor, från dag 1 när han började äta hennes små sockerpiller fullständigt exploderade utslagen (som täckte större delen av hans kropp), blossade upp o försvann! Och fort gick det. Eller när Kingen fick äta medicin mot sin svåra kattallergi och vi faktiskt kunde ha katt en lång period. Tyvärr blev han inte botad, men att i flera månader bo under samma tak som en liten pälskling utan att kollapsa i astmaanfall hela dagarna, tycker jag är rätt fantastiskt. Hans allergi verkar överlag ha blivit bättre sedan Ancis inblandning och han har stått emot pollen o annat som förrut varit en jätteplåga. Saknar en bra homeopat här nere, men det borde ju finnas kloka gummor o gubbar även här? Clorella kan man köpa på en vanlig hälsokostaffär, ett hett tips från en som gillar att vara frisk.

It ain´t over untill the fat lady sings

Nä just det kampen har börjat! Den där kampen mot kilonona som nu ska väck! Det skumma är att det inte känns som någon kamp, det fungerar än så länge fantastiskt bra med träningen iallafall. Har börjat hänga på Friskis med Emma, vi stöttar varandra och hon hämtar mig varje träningstillfälle. Det är nog det som saknats när jag tidigare startat träning o sedan slutat. Jag hade ingen Emma. Hon är fantastisk helt enkelt. Kosten har jag börjat göra lite förändringar, eller med mitt Hälsopedagogtänk, förbättringar känns som ett skönare ord. Överhuvudtaget tror jag att livsstilsförändringar (eller förbättringar:)för att bli bestående handlar om att man ändrar saker som man kan leva med för alltid och att man gärna lägger till goda vanor istället för att lägga all fokus på att avstå, sluta med eller göra ovanorna skuldbelagda. Hellre omfamna ovanorna, lasterna och tillåta dem! Fast bara ibland. Men de är inte bara av ondo utan mycket livskvalitet finns i dem. Njuta det tänker jag aldrig sluta med, snarare tänker jag njuta mer. Men av fler saker än god mat. Just nu njuter jag av mina knoppande muskler hehe, jag ska komma i mitt livs form nu, för det är jag värd.

Lördag

Idag gick jag, Alma o Elian ner till stan(eller borde jag skriva centrum?)o shoppade:)Lindex hade en del fint som fick följa med hem. Okej inget livsnödvändigt, men för en uttråkad moder är shopping bra;)Gick även in på systembolaget och inhandlade ett halvdyrt rödvin. Sen gick vi till Hemmakväll, sket i viktnedgångsplanerna, köpte godis o hyrde film. Så nu har vi myst i soffan några timmar. Ska snart laga lite god mat (till vinet;)och invänta maken. Melodifestival ikväll o lite mera mys. Nu får jag inte skriva mer för min ilskne Zorro-polis till son behöver någon att fäktas med. Skumgummisvärd tack och lov. Vi ska även passa på och döda bröderna Dalton, för de är ena otäcka figurer som alltid lurar bakom varje hörn. Ibland är Zorro-polisen även Lucky Luke så Daltons hänger liksom med. När jag frågade Elian idag om han var duktig på att städa på dagis nu när han blivit så stor och allt så svarade han kavat att Nej han städar ingenting på dagis för nu är han yngre än någonsin...Ja mina barn har alltid kunnat svara för sig, de har det naturligt från födseln. Ha en bra lördagskväll.

Ensam

Nu har maken dragit på turné till Trollhättan o Dalarna, han kommer hem på lördag eftermiddag. Jag är bättre på det nu, men jag hatar det ändå. Att vara ensam med ansvar för barnen o allt praktiskt. Skitfånigt kan tyckas o det tycker jag med, men jag känner mig gränslöst ensam. När Alma var liten var det superjobbigt, då fick jag panik. Paniken har försvunnit men jag kan verkligen gå och räkna timmar o minuter innan han kommer hem. Jag skäms lite för detta, det hör till att som vuxen vara just vuxen och inte vara beroende av någon annan. Mest orolig är jag för att något barn ska bli sjukt, eller att jag ska bli sjuk och inte kunna ta hand om dem. Jag tror detta grundar sig i att min lillebror som var 1år slutade andas när jag var 4. Han fick svåra, obotliga hjärnskador och dog sedan efter 4år. Jag minns paniken, mammas hjälplöshet, all sorg och kämpande. Jag minns allt när det hände som att det var igår, hur jag försökte göra allt rätt, ringde morbror som kom springande och försökte få min lillebror att andas. Mammas skrik och lukten av den vidbrända havregrynsgröten vi skulle ha ätit till frukost. Min lillebror var med mig inne på toaletten och lekte precis innan det hände, jag vet inte om jag någonstans trodde det var mitt fel, att jag inte passade honom tillräckligt noga. Hur skulle jag kunna det? Som 4åring? Men jag tror jag blev vuxen där och då. En rädd vuxen. Som inte kan sova mer än att jag vaknar vid minsta andetag, rörelse Elian gör när han sover bredvid mig i sängen. Jag går och lägger mig så tidigt jag kan, jag vågar inte sitta och se en film om jag skulle missa att han vaknar. Ingen har kunnat förklara varför min lillebror slutade andas, plötslig spädbarnsdöd fast han hunnit bli ett år, eller svalt något. En sierska sa att han fick ström i sig. Ingen vet än idag och det känns svårt. Ibland känner jag att det vore tid att sörja den lilla killen, han bor i mitt hjärta och påminner mig om det ibland. Som när jag är ensam och liten.

Tacksamhet

Jag känner en stor tacksamhet just nu. Att få vara frisk, att barnen mår bra. Nya människor har kommit in i mitt liv, goa, härliga och älskvärda. Alma busar med Elian så att han skrattar tills han kiknar. I kakelugnen värmer glöd efter en brunnen brasa, köket är ett enda kaos efter kvällens matlagning. Wilmer kikar på mig under lugg från soffhörnet där han myser under en filt o kollar på nåt spännande explosionsprogram. Kingen vimsar runt som vanligt. Vi har inte så mycket extra, ibland så önskar jag att vi kunde reparera badrum o skaffa ny spis som inte har lös ugnslucka o en fläkt som suger upp pannkaksoset som kan stanna som en påminnande doft i flera dagar. Att vi kunde åka någonstans där solen värmer och vintern kan glömmas bort för en vecka eller två. Vi har tak över huvudet även om det skriker efter nya pannor. Huset tar in lite för mycket fukt, säger att det behöver dräneras. Men det är Vårt (Och bankens i och försig;) Vi kan äta oss mätta varje dag och jag kan studera. Ibland är det lätt att glömma sin tacksamhet över det som faktiskt gör oss lyckliga. Det mänskliga. Att ha relationer med människor. Samtal och pussar o kramar. Det är det som gör livet så fantastiskt och när jag surar nästa gång över allt det där triviala så lovar jag mig själv att tänka på alla de underbara människor jag har i mitt liv. Jag har allt jag behöver för jag har er.

Rysk TV

Kingen har varit med i rysk TV, grymt! De fick även med en sekvens då en kärlekskrank kvinna kom upp på scen och bedyrade sin kärlek. Hon blev utslängd. Är tekniskt idiotförklarad så lägger länken på facebook.

Ryssland

Jag har varit iväg på en tripp till Ryssland. Kingen blev inbjuden att spela i detta knasiga land tillsammans med 3musiker, en ljudtekniker och så fick jag hänga på. Jag kan säga så här: Det var skithäftigt o lite hemskt. Ryssland bjuder liksom på en tidsresa, jag var hemma hos en borgmästare i staden Vologda och tänkte att det kanske skulle vara lite flärdfullt sådär. Men han bodde med sin familj i en liten lägenhet, pyttelitet kök, tvättmaskin i köket och interiören påminde mig om en fattig invandrarfamiljs i Sverige. Bara att de hade marmorbänkskiva som diskbänk och klinkergolv i hallen. De bjöd på en enkel middag i pytteköket med pallar o pinnstolar som bestod av salladsröra, rökt lax, bröd, rökt helleflundra, ost o korv,vodka förstås o burkananas. De var väldigt gästfria och snälla. De flesta jag mött i Ryssland har varit vänliga och inte många kunde någon engelska så kroppsspråket har kommit till användning. Det jobbiga med resan har framförallt varit galna resor. Vi har skramlat runt på flygplan med medaljongtapeter från 70-talet, åkt buss i flera timmar innan och efter spelning varav middagen bestod av vodka, öl o en varmkorv paketerad i plast till hälften uppvärmd. Att vi inte blivit magsjuka tror jag att vi kan tacka vodkan för. En massa god mat har vi även ätit, typisk rysk finare lunch består av sallad eller salladsröra till förrätt, soppa, o sedan fisk eller kött. Och vodka:)Kingens spelningar har verkligen blivit succéer men dålig marknadsföring bla har gjort att det varit för få i publiken. Men de som kom älskade det. Innan vi flög hem hann vi med att åka ryskt nattåg. Inte så kul. Killarna i bandet fick sämsta möjliga kupé med fruktansvärd standard, britsar av playwood, 35graders värme(ryssar snålar inte med elen), svett droppandes från smutsiga väggar, delandes med okända män, och som kronan på verket kom en galen maffialiknande kille in och bjöd på vodka. Han var allt annat än trevlig, blev arg om de drack på fel sätt ur koppen och lite senare gav han på förslag att de skulle göra mindre trevliga saker med en ensamresande kvinna. Han försvann så småningom men vi var alla skakade av händelsen. Men god rysk vodka ligger på lut i kylen och 2 burkar röd kaviar, barnen har fått babuschkadockor och det är skönt att känna Svensk mark under fötterna. Kanske blir det ett återbesök, men just nu känns det som ett och annat terapibesök kunde behövas. Den största behållningen av resan är fantastiska vänner, och minnen jag kan skratta åt ett liv framöver. Många av dessa minnen innefattar vodkalyckliga svenska herrar i gigantiska Ryssmössor. Spatsiba

Början

Idag är början på resten av ditt liv. Visst är det vackert att få starta på nytt? Vi får nya chanser hela tiden att göra val som kan göra skilnad. Häromkvällen fastnade jag vid en dokumentär som Tom Alandh har gjort. Den 3:e filmen om Pia, en kvinna som gått från total utslagning som tung missbrukare och uteliggare till en drogfri kvinna som idag tagit tag i livet, något som kanske ingen trott henne klara. Hon har egen lägenhet, har flyttat från Stockholm till en liten stad, vårdar sina relationer och lever sitt liv fullt ut. Hon är en fantastisk förebild och jobbar för att hjälpa andra. Jag känner mig ödmjuk inför denna kvinna. När hon i filmen åkte spark med sin gamla mamma, busade i snön, då känner jag att hon har allt att lära mig. Det är så lätt att fastna i någon slags vardagslunk, vi presterar istället för att vara. Tack Pia för att du påminner mig om livet, det vi kanske tar för givet många dagar. Förresten avskyr jag TV-reklamen när den danske kände skådespelaren snackar om de där dagarna vi kastar bort. Han tjatar om dagar vi kastar bort på att sova, sitta vid datorn och om de verkliga dagarna som vi minns. Typ dagarna vi åker iväg å fritidsresors chartersemestrar. Hallå, vi som inte har råd att åka på någon flashig utlandssemester då? Får vi inga dagar värda att minnas? Nej skit på dig gubbe, jag ska minnas mina dagar som de de faktiskt är. Mitt i livet som är mitt. Elian sa härom kvällen när han skulle somna: Pappa, varför är Gräsa-Maja en kärring? Fritt översatt betyder det Pappa varför är Krösa-Maja en torparkärring? Underbart, det vill jag minnas i evighet Amen. (obs bilden är lånad och det är Krösa-Maja, inte Pia på bilden)

Dalarna

Undrar vad det ska hända för skit idag då? Kommentaren kommer från Masjävlar som jag såg igår kväll. Underbar film. Och helt på riktigt. Såg på extramaterialet där en av skådespelarna Kajsa Ernst berättade hur hon tyckte att regissören ville att hon skulle överdriva i sitt mimspel och ta ut agerandet så hon trodde det inte skulle bli trovärdigt. Och det är ju det som är så kul, dalfolket är ju så där. Och den sköna dialekten, den är ju som överdriven den med, haha. Jag längtade hem igår när jag sett filmen. Vet inte riktigt till vad, mina rötter är så uppdragna och trassliga, men något vred om i hjärteroten. Skulle kunna tänka mig att jobba på Masesgården, faktiskt. Stå och röra ihop ekologiska, biodynamiska vegorätter, meditera och ha motiverande samtal och mindfulness med rultiga små dalkulletanter. Fast det kanske är stressade stadsbor med tjocka plånböcker som åker dit. hur som helst skulle det vara härligt tror jag. Får väl starta mitt eget Masesgården här nere, flyttar ni hit då, mina fina kullor?Lotta du får utbilda dig till kroppsterapeut, Lisa du kan genom ditt turismkunnande dra hit folk från alla världens, eller Sveriges hörn och det ska vara helt ekologiskt som kretsloppshuset i Mörsil, wow vilken ide...