Tacksamhet

Jag känner en stor tacksamhet just nu. Att få vara frisk, att barnen mår bra. Nya människor har kommit in i mitt liv, goa, härliga och älskvärda. Alma busar med Elian så att han skrattar tills han kiknar. I kakelugnen värmer glöd efter en brunnen brasa, köket är ett enda kaos efter kvällens matlagning. Wilmer kikar på mig under lugg från soffhörnet där han myser under en filt o kollar på nåt spännande explosionsprogram. Kingen vimsar runt som vanligt. Vi har inte så mycket extra, ibland så önskar jag att vi kunde reparera badrum o skaffa ny spis som inte har lös ugnslucka o en fläkt som suger upp pannkaksoset som kan stanna som en påminnande doft i flera dagar. Att vi kunde åka någonstans där solen värmer och vintern kan glömmas bort för en vecka eller två. Vi har tak över huvudet även om det skriker efter nya pannor. Huset tar in lite för mycket fukt, säger att det behöver dräneras. Men det är Vårt (Och bankens i och försig;) Vi kan äta oss mätta varje dag och jag kan studera. Ibland är det lätt att glömma sin tacksamhet över det som faktiskt gör oss lyckliga. Det mänskliga. Att ha relationer med människor. Samtal och pussar o kramar. Det är det som gör livet så fantastiskt och när jag surar nästa gång över allt det där triviala så lovar jag mig själv att tänka på alla de underbara människor jag har i mitt liv. Jag har allt jag behöver för jag har er.