Lördag

Idag gick jag, Alma o Elian ner till stan(eller borde jag skriva centrum?)o shoppade:)Lindex hade en del fint som fick följa med hem. Okej inget livsnödvändigt, men för en uttråkad moder är shopping bra;)Gick även in på systembolaget och inhandlade ett halvdyrt rödvin. Sen gick vi till Hemmakväll, sket i viktnedgångsplanerna, köpte godis o hyrde film. Så nu har vi myst i soffan några timmar. Ska snart laga lite god mat (till vinet;)och invänta maken. Melodifestival ikväll o lite mera mys. Nu får jag inte skriva mer för min ilskne Zorro-polis till son behöver någon att fäktas med. Skumgummisvärd tack och lov. Vi ska även passa på och döda bröderna Dalton, för de är ena otäcka figurer som alltid lurar bakom varje hörn. Ibland är Zorro-polisen även Lucky Luke så Daltons hänger liksom med. När jag frågade Elian idag om han var duktig på att städa på dagis nu när han blivit så stor och allt så svarade han kavat att Nej han städar ingenting på dagis för nu är han yngre än någonsin...Ja mina barn har alltid kunnat svara för sig, de har det naturligt från födseln. Ha en bra lördagskväll.

Ensam

Nu har maken dragit på turné till Trollhättan o Dalarna, han kommer hem på lördag eftermiddag. Jag är bättre på det nu, men jag hatar det ändå. Att vara ensam med ansvar för barnen o allt praktiskt. Skitfånigt kan tyckas o det tycker jag med, men jag känner mig gränslöst ensam. När Alma var liten var det superjobbigt, då fick jag panik. Paniken har försvunnit men jag kan verkligen gå och räkna timmar o minuter innan han kommer hem. Jag skäms lite för detta, det hör till att som vuxen vara just vuxen och inte vara beroende av någon annan. Mest orolig är jag för att något barn ska bli sjukt, eller att jag ska bli sjuk och inte kunna ta hand om dem. Jag tror detta grundar sig i att min lillebror som var 1år slutade andas när jag var 4. Han fick svåra, obotliga hjärnskador och dog sedan efter 4år. Jag minns paniken, mammas hjälplöshet, all sorg och kämpande. Jag minns allt när det hände som att det var igår, hur jag försökte göra allt rätt, ringde morbror som kom springande och försökte få min lillebror att andas. Mammas skrik och lukten av den vidbrända havregrynsgröten vi skulle ha ätit till frukost. Min lillebror var med mig inne på toaletten och lekte precis innan det hände, jag vet inte om jag någonstans trodde det var mitt fel, att jag inte passade honom tillräckligt noga. Hur skulle jag kunna det? Som 4åring? Men jag tror jag blev vuxen där och då. En rädd vuxen. Som inte kan sova mer än att jag vaknar vid minsta andetag, rörelse Elian gör när han sover bredvid mig i sängen. Jag går och lägger mig så tidigt jag kan, jag vågar inte sitta och se en film om jag skulle missa att han vaknar. Ingen har kunnat förklara varför min lillebror slutade andas, plötslig spädbarnsdöd fast han hunnit bli ett år, eller svalt något. En sierska sa att han fick ström i sig. Ingen vet än idag och det känns svårt. Ibland känner jag att det vore tid att sörja den lilla killen, han bor i mitt hjärta och påminner mig om det ibland. Som när jag är ensam och liten.

Tacksamhet

Jag känner en stor tacksamhet just nu. Att få vara frisk, att barnen mår bra. Nya människor har kommit in i mitt liv, goa, härliga och älskvärda. Alma busar med Elian så att han skrattar tills han kiknar. I kakelugnen värmer glöd efter en brunnen brasa, köket är ett enda kaos efter kvällens matlagning. Wilmer kikar på mig under lugg från soffhörnet där han myser under en filt o kollar på nåt spännande explosionsprogram. Kingen vimsar runt som vanligt. Vi har inte så mycket extra, ibland så önskar jag att vi kunde reparera badrum o skaffa ny spis som inte har lös ugnslucka o en fläkt som suger upp pannkaksoset som kan stanna som en påminnande doft i flera dagar. Att vi kunde åka någonstans där solen värmer och vintern kan glömmas bort för en vecka eller två. Vi har tak över huvudet även om det skriker efter nya pannor. Huset tar in lite för mycket fukt, säger att det behöver dräneras. Men det är Vårt (Och bankens i och försig;) Vi kan äta oss mätta varje dag och jag kan studera. Ibland är det lätt att glömma sin tacksamhet över det som faktiskt gör oss lyckliga. Det mänskliga. Att ha relationer med människor. Samtal och pussar o kramar. Det är det som gör livet så fantastiskt och när jag surar nästa gång över allt det där triviala så lovar jag mig själv att tänka på alla de underbara människor jag har i mitt liv. Jag har allt jag behöver för jag har er.

Rysk TV

Kingen har varit med i rysk TV, grymt! De fick även med en sekvens då en kärlekskrank kvinna kom upp på scen och bedyrade sin kärlek. Hon blev utslängd. Är tekniskt idiotförklarad så lägger länken på facebook.