Imorgon bitti åker alla i familjen till Norrland utom jag! Panik! Och nu kommer det värsta ...i 17 dagar. 17!!!!
Jag ska vara själv, ensam, kvarglömd, allena i vad som känns som en evighet. Jag frågade mamma
-Vad ska jag göra hela denna tiden? Mamma svarade -Fila fötterna, pyssla om dig själv. Herregud om 17 dagar har jag inget fotskinn kvar. Jag har start på min praktik veckan som kommer så jag har saker att göra, massor faktiskt, men tystnaden, sova ensam, laga mat till endast en, tvätta en persons tvätt...Herregud giv mig styrka. Men det kanske blir lite skönt också, bara vara, meditera, långa promenader o fila fötterna. Tja OK då men kom hem snart igen min söta lilla familj. Med på tågresan skickas 3 välfyllda påsar med roligheter, godis o pyssel, o en dos längtan ligger nog på botten o skramlar, mammalängtan som inte gick att sudda bort hur hårt hon som packade de där tågpåsarna än försökte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar