Trött

Nu har det varit lite mycket ett tag, känner att jag inte räcker till som jag vill. Skolan går väldigt bra men det har varit ett skenande tempo med alla uppgifter, har en imorgon som jag inte alls är tillräckligt förberedd på och det är en gruppuppgift som det känns pinsamt att inte ha gjort vad som förväntas när vi ska jobba. Teatern går riktigt bra, det har gått mycket tid som hela helger nu men det ger så mycket så det känns värt det. Men allt annat får vika undan som att träffa barnen, hushållsarbete o sömn är liksom på efterkälken. Har bestämt mig för att njuta av julen, så alla som kommer hit får hjälpas åt. Kanske det förväntas att jag ska hålla på och ordna o dona men det är teamwork som gäller:)Drygt är att vi har tentor inlagda till första veckan i januari så jag hoppas att jagkan få dem färdiga tills innan jul, oj oj oj, voijne, voijne...Kingen ska vara borta i flera dagar nu och det är lite ångest att vara själv. Jag är ingen bra musikerhustru, jag hatar att vara ensam med allt ansvar och sen sover jag sämre än någonsin, ligger väl och vaktar eller nåt. Jag trivs ju att vara ensam men inte ensam ansvarig. Det hänger väl med en massa skit från barndomen som förklarar att jag får sånt magont av det där, men det har blivit lite bättre nu när 2 av 3 barn är lite större. Jag är rädd att de ska bli sjuka eller att vi ska få påhälsning av en inbrottstjuv eller nåt annat fräckt och så måste jag klara det. Knäppt javisst men jag är ju lite knäpp så jag får väl acceptera det. Saknar min mamma och syster jag behöver mera stöd i livet...

Fredag

Fredagar är väl bästa dagen? Tänk att det finns ett uttryck som "fredagsmys". Det är rätt kul tycker jag o mysigt förstås. Mindre mysigt är tentor men de finns ju där, bara att acceptera, o göra dem. Har en nu som har stigit mig lite över huvudet innan jag ens dykt ner i den men "What the faj "som Elian skulle sagt. Funderar starkt på hur jag ska få lite mer energi. Saknar ljuset, det är så tjyvtjockt grått här nere nu. Tittade på bilder tagna av söta syster där snön ligger sprakande vit och saknade den lite, men bara lite. Oj vilket hoppigt inlägg men jag har sovit för lite, igen. Elian sover fortfarande som ett plåster på mig, känner han inte kontakt så vaknar han. Han är ju så trygg i sig själv så han borde inte behöva det, kanske känner han att jag behöver honom? Jag vet inte. Nej nu ska jag fredagsmysa med tentan, whish me luck, puss.